Glasögon historia: när uppfanns glasögonen?

Glasögonens historia: fakta om de första glasögonen

Uppdaterad 2026-10-27 · 6 min läsning

Glasögonens historia börjar för drygt 700 år sedan i Italien: i slutet av 1200-talet satte hantverkare där för första gången två slipade glas i en båge. Här får du fakta om när och var glasögon uppfanns, vad man använde innan och hur glasögonen har utvecklats fram till i dag. Längre ner sammanfattar en tidslinje alltihop.

Det viktigaste i korthet

De första glasögonen i världen tillverkades i Italien i slutet av 1200-talet. Vem som uppfann dem är okänt.
Föregångaren var läsestenar av bergkristall eller beryll som man lade på texten.
De första glasögonen var nitglasögon utan skalmar. Glasögon med skalmar slog igenom först på 1700-talet.
Senare kom kontaktlinser, plastbågar och plastglas. I dag är glasögon också en accessoar.

Innan glasögonen: ljusets brytning och läsestenar

Under antiken fanns det inga glasögon. Den som såg dåligt fick texter upplästa eller fick leva med det. Antika författare visste dock redan att en glaskula fylld med vatten får skrift att se större ut. Den romerske lärde Plinius berättar dessutom att kejsar Nero följde gladiatorspel genom en smaragd. Om den gröna stenen verkligen hjälpte honom att se är omstritt.

Efter hand växte också kunskapen om ljuset. Den grekiske lärde Ptolemaios undersökte omkring år 150 e.Kr. ljusets brytning. På 1000-talet beskrev den arabiske matematikern och astronomen Alhazen (Ibn al-Haytham) i sin ”Bok om optik” hur seende, spegling och ljusbrytning hänger ihop. Hans verk översattes till latin och präglade optiken i det medeltida Europa.

Läsestenar: medeltidens förstoringsglas

Under medeltiden läste framför allt munkar med så kallade läsestenar. Det var halvklotformade, slipade bitar av bergkristall eller beryll som man lade direkt på handskriften. Bokstäverna under såg då större ut. År 1267 beskrev den engelske franciskanermunken Roger Bacon att små bokstäver kan förstoras med rätt slipade glas.

När uppfanns glasögonen? De första glasögonen i världen

De första glasögonen tillverkades i slutet av 1200-talet i Italien. Det avgörande steget: i stället för att skjuta en lins över texten fattade man in två slipade glas och höll dem framför ögonen. Glasögon har alltså funnits i drygt 700 år. Från Italien spreds uppfinningen snabbt i Europa.

Glasögonens ursprungsland: Italien

Italien räknas som glasögonens ursprungsland, men exakt var de uppfanns är inte säkert belagt. Ofta nämns Venedig med glasmakarön Murano. De venetianska glashyttorna kunde tillverka särskilt klart glas, som behövdes till glasögonglas. Kort efter uppfinningen hade Venedig redan de första reglerna för tillverkningen.

Vem uppfann glasögonen?

Det vet ingen. Uppfinnaren är okänd; troligen var det en hantverkare som slipade glas eller bergkristall. Namn som senare har nämnts som uppfinnare är inte säkert belagda.

Sedan när finns glasögon med styrka?

Från början. Redan de första glasögonen hade utåtbuktande (konvexa) glas. Med dem kunde människor som inte längre såg skarpt på nära håll läsa igen. Glas för närsynta, som är inåtbuktande (konkava), kom senare, troligen på 1400-talet.

Teorin kom i början av 1600-talet från den nederländske lärde Snellius (1581–1626). Han beskrev brytningslagen, som fortfarande är en grund för att beräkna glasögonglas.

Vilken betydelse har glasögon haft för människan?

Glasögonen gjorde det möjligt att fortsätta läsa och arbeta med små detaljer även när synen på nära håll blev sämre med åren. För munkar, lärda och hantverkare var det en stor förändring. När boktryckarkonsten spreds på 1400-talet kom fler böcker i omlopp, och efterfrågan på glasögon ökade. I dag är glasögon både ett hjälpmedel för synen och ett sätt att visa sin stil.

Bild till artikeln om glasögonens historia

Glasögon förr i tiden: så utvecklades bågarna

Nitglasögon: två glas och en nit

De första glasögonen var nitglasögon. Två infattade glas med varsitt skaft fogades ihop med en nit i skaftens ände. Bågarna var av trä, horn eller järn. Man höll nitglasögonen framför ögonen eller satte dem på näsan. Skalmar fanns ännu inte.

Bygelglasögon och trådglasögon från Nürnberg

Senare kom bågar i ett stycke, där en böjd bygel över näsan förband glasen. Förmögna borgare och adelsmän lät tillverka dem i brons eller järn. I Spanien blev stora glasögon till och med en statussymbol, och en näsbrygga av läder gjorde dem bekvämare. I Nürnberg, ett tidigt centrum för glasögonmakare, gjorde man glasögon av en enda böjd metalltråd, så att de kunde tillverkas i stora mängder.

Glasögon på 1700-talet: äntligen med skalmar

Länge var det största problemet att få glasögonen att sitta kvar: de gled ner från näsan eller klämde obehagligt. Först på 1700-talet slog glasögon med skalmar som ligger an mot huvudet igenom. Därmed var grundformen för dagens glasögon funnen. Från samma tid kommer bifokala glasögon; Benjamin Franklin anses vara uppfinnaren.

Monokel, saxglasögon och pincené

Omkring år 1800 blev glasögon med ett enda glas moderna. Monokeln, ett glas för ett öga, bars inte på näsan utan hölls på plats av musklerna runt ögat. Den var särskilt populär i det fina sällskapslivet i Tyskland och England. I Frankrike föredrog man saxglasögon, som man höll framför ögonen med ett handtag och snabbt kunde gömma undan. På 1800-talet kom pincenén, glasögon utan skalmar som kläms fast på näsan med en fjäder.

Kontaktlinser och plast: glasögonen på 1900-talet

I slutet av 1800-talet kom de första kontaktlinserna. De var gjorda av glas och bars direkt på ögat. Mjuka kontaktlinser kom först under andra hälften av 1900-talet. Läs mer i Kontaktlinser – se skarpt utan glasögon.

Även glasögonen förändrades. På 1900-talet kom bågar av plast som acetat, med nya former och färger. Från mitten av århundradet följde glasögonglas av plast. De är lättare och går inte lika lätt sönder som glas, och i dag är de flesta glasögonglas av plast.

Glasögonens historia i korthet: tidslinje

De viktigaste stegen i glasögonens historia i översikt:

Tid	Utveckling
Antiken	Inga glasögon ännu. Antika författare beskriver att en glaskula fylld med vatten förstorar skrift.
omkring år 150 e.Kr.	Ptolemaios undersöker ljusets brytning.
1000-talet	Alhazen beskriver seende, spegling och ljusbrytning i sin ”Bok om optik”.
Medeltiden	Munkar läser med läsestenar av bergkristall eller beryll.
1267	Roger Bacon beskriver förstoring med slipade glas.
slutet av 1200-talet	De första glasögonen kommer i Italien: nitglasögon med konvexa glas för läsning.
troligen 1400-talet	Glas för närsynta; boktryckarkonsten ökar efterfrågan.
senmedeltid och tidigmodern tid	Bygelglasögon i ett stycke, stora glasögon i Spanien, trådglasögon från Nürnberg.
början av 1600-talet	Snellius beskriver brytningslagen.
1700-talet	Glasögon med skalmar slår igenom, dessutom bifokala glasögon.
omkring år 1800	Monokel och saxglasögon är på modet.
1800-talet	Pincenén kommer, mot slutet de första kontaktlinserna av glas.
1900-talet	Bågar och glas av plast, mjuka kontaktlinser.
i dag	Glasögon i nästan alla former, färger och material, också som accessoar.

Glasögon i dag: från nödvändigt ont till accessoar

Länge sågs glasögon som ett nödvändigt ont. I dag finns de i nästan alla former, färger och material, och många bär dem medvetet som accessoar. Vissa former påminner om sina föregångare: runda metallbågar anknyter till de första glasögonen, kraftiga plastbågar till 1900-talets mode.

Vilken form som passar ditt ansikte kan du läsa i Glasögon och ansiktsform – vilken form passar till mitt ansikte?. Vilka glas du behöver avgörs av en synundersökning hos optikern eller ögonläkaren. Aktuella glasögon hittar du här:

Runda glasögon i butiken