Att se allt i svart

En kärleksförklaring till den lilla pessimisten i oss.

Den som gång efter annan väljer att se allt i svart istället för vitt tenderar att vara typen med en mörk världsåskådning, den vars glas alltid är halvfullt, för den alla händelser tycks olycksbådande och som för det mesta förväntar sig det värsta.

En negativ grundinställning är kännetecknet för pessimisten (lat.: pessimum – det sämsta, värsta). Optimisterna har det ur denna synpunkt som bekant lättare, för dem är livets ryggsäck inte lika tung. De väntar sig det bästa och ser positivt på framtiden. Detta okomplicerade och positiva förhållningssätt är även mer uppskattat av medmäniskor, och därför åtnjuter optimister mer uppskattning i samhället än skeptiker. Pessimisterna har det däremot svårare, med lite tur blir de med sin grundinställning accepterade men omgivningen förväntar sig åtminstone att de ska nära någon gnutta framtidstro. Men eftersom världen varken är bara svart eller vit är såklart båda världsåskådningarna berättigade i måttliga proportioner.

Så kallad ”dispositional pessimism”, alltså tendensen att förvänta sig något negativt, är i sig inget negativt. Det kan till och med vara gynnsamt för hälsa och välbefinnande, såvida det inte vållar problem i vardagen.

Vi har samlat anledningar till varför även pessimism är viktigt till en viss grad. Detta är en hyllning till alla våra svartmålare:

1. Pessimister lever längre, det visar studier. Det antas att detta beror på den försiktighet med vilken en människa med en mer negativ grundinställning tar sig an livet. Den som känner ett mått av rädsla värnar mer om sin säkerhet.
2. Pessimister har stabilare relationer. En nypa pessimism leder till att kärlekspar tar tag i och arbetar med sina relationsproblem, medan optimister gärna förtränger vad de måste jobba på. Pessimism gör en dessutom mer inkännande, den som oftare har upplevt obehag och rädsla tenderar att vara mer förstående gentemot sin partner. Det främjar förtroendet och stärker förhållandet.
3. Pessimism gynnar produktivitet. Pessimisten tror inte att allt löser sig i sista stund eller att framgång kommer som en skänk från ovan. Den som tänker ”defensivt pessimistiskt”, alltså förbereder sig på att något kan gå snett, vidtar ofta preventiva åtgärder som garant. Den som är förberedd på ”worst case” uppnår således ofta mer.
4. Pessimism hjälper mot rädsla. Den som föreställer sig att allt kan gå snett kan koncentrera sig på att finna en lösning på problemet och kan därför i regel hantera sina rädslor bättre än personer som snarare väljer att förtränga.
5. Pessimisten är den bästa gamblern. Den som går in i gambling med en pessimistisk inställning drar lärdomar av dåliga resultat, vilket gör att de anpassar investeringsnivån till situationen och håller huvudet kallt. Pessimism vinner alltså oftare framför lättsinne.
6. Pessimister planerar bättre. De underskattar inte situationer och är beredda på svårigheter. De planerar hur man kan hantera motgångar och har ofta inte bara en plan B, utan också en plan C, D och E. Pessimister analyserar alltså bättre vilket främjar deras problemlösningsförmåga.
7. Pessimister är mer öppna för lyckokänslor. Det verkar vid första anblick motstridigt, eftersom pessimister snarare förväntar sig något negativt. Tvivel är ibland mycket oangenämt, men ju oftare man känner tvivel, desto mer uppskattar man positiva förändringar vilket ger starkare lyckokänslor.

Bakom pessimism finns alltså oftare mer motivation än bakom optimism. Den som oroar sig bygger upp ett inre tryck. Det är visserligen ingen skön känsla, men det ger en motivation till att förändra.

Optimisten ser kanske lättare på livet, däremot finner de inte samma nödvändighet i att arbeta på sin personliga lycka. Den som ser allt i svart vet kanske tidigare vad hen bör undvika, vad hen behöver och hur hen kommer dit på bästa möjliga sätt. Överdriven pessimism kan dock orsaka förlamande rädsla och oro. Sund och måttlig pessimism leder till att vi försöker balansera livet på ett sätt så att vi hamnar i jämvikt.

Varken pessimister eller optimister har alltid rätt, för livet i sig är inte bara svart eller vitt. I oss alla finns potentialen till bägge tendenserna och konststycket är kanske att tillåta tillräckligt mycket pessimism för att ta lyckan i egna händer, men tillräckligt mycket optimism för att resa sig upp efter misslyckanden och fortsätta strävan mot något bättre. När allt kommer omkring är det alltså bra om optimisten och pessimisten i oss kan sträcka ut handen till varandra, för mellan svart och vitt finns många nyanser som fordrar en portion från dem båda.